Torsdag

I morse ringde väckarklockan. Den indikerade 07.15. Jag grabbade tag i den och väste fuck you. Idag får schemat vänta. Idag kan jag inte gå upp. Idag måste jag ta mig några steg bakåt från bristningsgränsen. Jag orkar inte mer. Jag orkar inte vakna, kuta mellan duschen och kylskåpet och sedan cykla en halvtimme för att göra intensiv yoga, sedan en ganska bra klass i movement research men sedan filosofin. Jag har inte skrivit någon text om Peter Sloterdijks subjektivitet. Sedan vid lunch har jag i princip stupat och sedan finns ingen energi till att ägna mig åt solot.

Igår kallade en lärare mig för lat. Hon sa att jag bara går dit det är mest bekvämt och att det inte funkar. Jag kan inte höra att jag är lat just nu. Jag spenderar all min vakna tid till att skapa, arbeta hårt och vara närvarande på lektioner. Orsaken till min ”lathet” är att jag är fullkomligt utmattad, men läraren som bara får en liten tårtbit av min klass under 1,5 timme per dag kan inte relatera till detta. Det kallar vi subjektivitet istället. JAG ÄR FÖR I HELVETE INTE LAT! JAG LIDER FÖR KONSTEN!

Jag har sovit för att försöka hitta energin till att hitta fysikaliteten jag behöver. Så det ska jag ägna mig åt nu. Nu, ska jag till skolan. Klockan är runt fyra. Jag måste hitta något därinne i studion, det är dags att framställa något materiellt.

Det är inte arbetet eller schemat som gör mig mest trött, det är stressen. Att vara stressad under dygnets alla vakna timmar tär. Mer än jag någonsin upplevt.

Växa sig lite

Det blev nog folk av mig med.
Kolla:

Jag tänker mycket på hur det är att förvandlas. Speciellt sårbarhet till styrka. Det här med att insistera på sig själv och sin plats. När den barriären är korsad förvandlas man till underhållaren. Sedan blir man det tränade/drillade djuret. Må låta abstrakt. Men lita på mig.

Kulturfestival i Frankrike. Jag ska hit, ska du?

”Dear everyone,
Each summer for 10 years, our association and troupe EUROCULTURE EN PAYS GENTIANE, has organised a large gathering of young European non-professional artists involved in the world of music, choral singing, classic and contemporary dance, the theatre. This year, for three pleasant weeks, from August 1st to 23rd 2009, young artists will take part in different workshops which are organised in order to put on a show. At the end of the period, this show is performed several times in public. High level professional artists are present during all the period to supervise and teach the participants. Activities take place in a lovely rural environment in the centre of France (Cantal: Menet) in an exchange-and-share atmosphere. Young people are from 18 to 30 years old and come from different countries in Europe: Bulgaria, Hungary, Romania, England, Italy, Sweden, France. There will be about 40 participants this next summer.

Terms
This workshop is not just like being on holiday because to be carried out, the project needs people to be involved and dedicated, even if the general mood is easy and jovial. It is a great way to gain new contacts in Europe, acquire skills, improve your technical abilities, share and expand your ways of thinking and your knowledge. During the workshop, food and lodgings are paid for by the association. Travelling expenses are also paid up to about 70% within the limit of 180 Euros (choose the cheapest way of travelling). You just need to pay 10 Euros for membership of the association; any other money is for your extras. We don?t have any requirement about your artistic level. You just have to have an artistic activity, be motivated and dedicated, curious, and able to work in a team and live in a community.

If you are interested, we would be happy to give you further details.

We look forward to hearing from you

Best regards

Association Euroculture

Kontakta
lfestas@yahoo.fr
cecile.bruneteau@hotmail.fr

Fredag kväll at de Theaterschool

Det går inte bra just nu. Det gör det inte. Jag har de senaste dagarna lallat runt som ett as i studion, inget har hänt. Jag har en massa text, en massa frågor, en massa saker att behandla, men jag kan inte komma till det fysiska. Hur ska jag utrycka det i kroppen? Hur kanns det att insistera på sig själv och sin plats. Hur översätter man tillståndet till handlingar? Det enda sättet jag vet just nu att lösa det är att utmatta mig själv i studion. Att sitta här i skolan en jävla fredagkvall och veta att jag snart ska lyfta arslet och gå in i studion och möta tömheten igen. Att inget konkret ska dyka upp, att jag ska rulla omkring därinne och ingenting kommer att kännas rätt. Men jag måste fortsätta. Det är jobbigt när drivet och ambitionerna inte kommer till en enda punkt, när all energi samlas precis där. Det känns som att det just nu bara rinner ut i tomma intet i brist på att veta var man ska lägga det nagonstans.

En sak till, som jag avskyr just nu ar alla jävla bakåtsträvare. Jag är en mycket drivande och effektiv människa. Jag tar beslutet, står för det, och håller det inte så går det att lösa i ett nyare skede. Men det handlar bara om att komma over trösklar och gå in i något nytt. Andra manniskor tycker att ens beslut inte är bra, och istället for att konstruktivt foreslå något annat så svarar de nagot otroligt okonkret, så står vi där på stället utan att något hänt och jag kanner mig ratad. Sa jag går darifrån. Jag snackar inte om det, jag bara går, vänder ilskan emot mig sjalv och håller käften. Och skvallrar om detta på min blogg utan att prata om det med den verkliga världen.

Det största problemet är att jag ser mina beslut som de bästa. Andra vågar inte lita på dem, vilket säger att de inte litar på mig. Det ar något jag finner skrämmande. Jag vägrar att acceptera det som ett gensvar.

Förlåt, jag är en PMS-bitch.
Det är inte er det ar fel på utan jag är en fegis som har åsikter men vågar inte konfrontera dem med människor.

Om du råkar hitta hit, så är detta förklaringen till varför!

Min storebror har inga ben ingen hjärna
Han är cyklop och han ska få mig till stjärna
Vi har aldrig träffats men vi känner varann ganska bra
Helt grymt!

Radera ut slå bort och depronisera
Dra bort lägg till och sedan återmontera

Jag är en Media Hora ingen vill ha mig
Gör vad som helst om nån vill komma och ta mig
Med på bild och i tv så alla kan se när jag raserar min cv
Och visar den sell-out jag är.

È du mè?

Där mjuk blir hård och intelligent blir en nolla
En stark blir svag mus och en man blir en fjolla
På våra BB här föds inga söta små barn
Big no no!

Gör om stäng av och spräng ditt ego i bitar
Sen plocka skal och sätt ihop de med nitar

Ja vi är Media Horor ingen vill ha oss
Gör vad som helst om nån vill komma och ta oss
Med på bild och i tv så alla kan se
När vi raserar vår cv och visar dom sell-outs vi är
Du è me!

Ohhjj förlåt!

Det är ett experiment där okänt blir känt
Nio dårar i ett hus hundra dar
Sen ska angnana sållas till vetet är kvar
Till slut vill vinnaren haaaaaar…
Fan faaaaar…

Du är en Media Hora ingen vill ha dig
Gör vad som helst om nån vill komma och ta dig
Med på bild och i tv så alla kan se när du raserar din cv
Och visar den sell-out du är

Alla är Media Horor, Ingen vill ha oss
Gör vad som helst om nån vill komma och ta oss
Med på bild och i tv så alla kan se när vi raserar vår cv
Och visar dom sell-outs vi är.

Skål!

(Skrivet av deltagarna från Big Brother år 2000)

JOBB

Hej jag behöver jobb i sommar. 4 juli-22 augusti.
Jag måste finansiera mina studier i Amsterdam och kunna leva livet med någorlunda god och hälsosam mat. Inte mer än så. Jag vill kunna vara i Sthlm bland mina kära vänner, den vackra himlen över Tanto och ett språk jag förstår utan att bygga upp strategier för förståelse.

Det är allt.
Jag kan göra vad som helst. Det drömmande jaget skulle såklart vilja arbeta med kroppen, eller tom få betalt för att göra ett litet stycke. Det realistiska vill bara jobba. Få betalt. Jag är ambitiös nog för att anta vilka uppgifter som helst.
Låt mig inte sälja min kropp på Red Light District, kom igen!

Tidigare jobb:
Brevbärare
Postsorterare
Servispersonal
Glassförsäljare
Catering-personal
Modell för konstnären Denise Grünstein
DJ

Jag har aldrig haft ett betalt dansjobb. *skrattar sarkastiskt åt mig själv tills tårarna dyker upp*

Konstnärer i Stockholm, ena er!

PEPP-MARCH for Art
23 maj, 15:00

Fredsgatan 12

ART MUST STAY SHARP!
ART MUST STAY CRITICAL!
ART MUST STAY BRAVE!

Gå med i PEPP-MARCH for Art!

Marchera Pepp:

—–
+Pepp-march // en happening och manifestation för konstnärlig frihet och vikten av att kunna ifrågasätta och tydliggöra fenomen och strukturer i det samhälle konstnären verkar i.

+Pepp-march // uppmanar konstnärer till att våga bedriva en konstnärlig praktik som utmanar ekonomiska, juridiska och sociala restriktioner.

+Pepp-march // för att konst inte skall censureras, kontrolleras eller begränsas i förväg, av vare sig institutioner eller politiska och ekonomiska intressen. Konstverket ska bedömas när det presenteras för sin publik, inte innan.

+Pepp-march // mot bakgrund av hur konstnärer och konstskolestudenter har påverkats av de senaste månadernas debatt, reglering och juridiska granskning av verk på framförallt konsthögskolor.

+Pepp-march // efterlyser journalister som verkar utifrån en agenda som inte är enbart ekonomisk!

+Pepp-march // efterlyser en vilja och agenda hos de svenska konst-institutionerna att stå emot medias sökande efter rubriker och inte låta detta styra deras beslut.

+Pepp-march // vill att konsthögskolorna ska våga stå emot opinionsbildande påtryckningar, våga stå för sin integritet samt verka efter egna mer långsiktiga värderingar.

+Pepp-march // vill att politiker ska ha en förståelse för värdet i konst som är oberoende av det system den granskar.

+Pepp-march // för att konsten är en viktig drivkraft i ett demokratiskt samhället och ska respekteras för det.

+Pepp-march // initierad av Jennifer Rainsford, Rut Karin Zettergen, Virlani Hallberg, Lena Bergendahl och Emma Kim Hagdahl; studenter på Kungliga Konsthögskolan samt Danshögskolan i Stockholm.

ACTION-PLAN
2009.05.07, 15:00pm – 17:30
KONSTNÄRLIG FRIHET
En diskussion om rättigheter för studenter på konstnärliga högskolor.
Dramatiska Instituets elevkåren, initierat av Theresa von Hofsten.
Dramatiska Instituet, Valhallavägen 189, Stockholm Sweden.

2009.05.14
My Choreography.org,en fristående performance-manifestation med Pepp-March for Art som delkomponent.
Centre Pompidou, Paris.
Initierad av Emma Kim Hagdahl och utförd av
My Choreography.

2009.05.20, 11:00
Presskonferens

2009.05.20, 15:00.
Vidare diskussioner kring , samt tillverkning av skyltar och banderoller inför Pepp-Marchen
Adress: Kungliga konsthögskolan, Flaggmansvägen 1, Skeppsholmen, STHLM.

2009.05.23 PEPP-MARCH for ART!!
Samling utanför Konstakademien
Fredsgatan 12, 15:00

Program
15:00 – 16:00 talare, mer information kommer.
16:15 March

Senare på kvällen: fest!, mer information kommer.

För frågor, vänd er till;
jenniferojennifer@gmail.com
karin.zettergren@stud.kkh.se
virlani@bastardgallery.se
lena.christina.bergendahl@gmail.com

www.mejan.se/peppmarch

?

Alla de dar frågorna jag inte kan svara på just nu.

Dear Karina
-You want to be big, admit it.
-What are your intentions?
-What form do you want to colour?
-What does the verticality mean? (you know its not a source for creativity)
-How can you look in the same way as you feel from the inside?
-How can your intentions become your achivements?
-Do you trust the static quality of the empowering?
-Are you the trained animal?
-Do not out yourself out of control.
-Please remind yourself every time you feel vulnerable.
-Go where you have to.
-This role you are embodying, so many people before you took it before you did.
-You are not the only one who wants this, so why should you?

Om att lyckas

Jag har precis kommit på en ekvation över hur man lyckas:

När man ska investera sin tid och energi i något finns det alltid en risk.
Det tar lite tid innan man inser risken och vad man investerar i.
När risken är sedd, insedd, analyserad och erkänd kan man krossa den.
Då har man inga alternativ kvar, förutom att driva saken man vill från början vidare. Eftersom man ska investera i något vet man ändå inte vad det där ska ta en, men någonstans kommer man.

Jag är lite bitter över att det tagit en jävla massa tid här i Amsterdam innan jag ska förstå det. Men jag antar att min risk var att misslyckas med att finna min konst i tid innan det första året har passerat. När jag insåg att det inte är tid det handlar om, utan snarare om acceptans och insistering så kom det. Det här ska inkludera i solot med. Så egentligen finns det inget att vara bitter över. Det är endast en ekvation, en formel över hur man kinestetiskt kan röra sig framåt. När jag ändå sitter här och är brutalt ärlig kan jag berätta att jag kom på detta en kväll, när jag rökte en joint.

Movits!

Jag måste bara rikta ljuset till nagra snubbar fran Luleå, min hemstad i norr. Jag har sett dem live några gånger och det ar jävligt bra skit.