Man knyter förklädet hårt runt midjan. Jag är två äpplen hög så jag måste vika upp det, och ändå håller jag på att snubbla på det i trappan. Man tar upp en back med läsk och bär det med det hjälpande mantrat ”bär som en karl, bär som en karl” (rak rygg, korta snabba steg, armarna i 90 grader och blicken riktad mot destinationen)
Man passerar ett smalt utrymme i disken, och inser att man måste hålla center bättre, för att passera snabbare. Ju rakare rygg man har, desto bättre kontrollerar man allt.
Man går in i rummet, samtidigt som man noterar hur många människor man har bakom sig, framför sig och observerar ifall någon mer äntrar utrymmet.
Man tänker snabbt, för varje gång man kommer på det påminner man sig om att tänka ännu snabbare.
Man gör sitt bästa för att samarbeta med resten, bjuder in dem att arbeta med en, men man har full koll på vad man själv gör.
Man är ständigt betraktad och tillåter sig själv att vara det.
Man går aldrig tomhänt och står aldrig med händerna i fickorna eller armarna i kors.
Man är explosiv och alltid redo. När impulsen kommer dyker man ner och möter den, snarare än överraskas av den och hoppar upp.
Blir med dagen varmare i kläderna, passerar fortare, ler större och har full koll på allt. Effektiviteten flödar. Tid, rum, prestation och uttryck.
Servitrisyrket är som en dans.
0 svar so far ↓
Det finns inga kommentarer än...Sparka igång saker genom att fylla i formuläret nedan.