Idag visade vi våra solon, en och en. För de två huvudlärarna och för klassen. Alla var skitnervösa.
Men det gick ändå bra, man måste ju visa det någon gång. Jag är nöjd, och feedbacken var inte så omtumlande, små detaljer och typ höja rösten när jag pratar. Jag måste bara orka repa det här solot om och om igen fram tills torsdag. Andas, en dag i taget.
Mitt sinne har börjat sväva iväg till Stockholm, till sommaren, till vänner som tar studenten i år och till en geniun känsla av frihet. Det är så lite kvar! Solovisning, städning och auditionvecka för dem som söker in till skolan.
Sen, den 30 maj ska jag göra ett högt glädjeskutt!
Men jag är rädd för att tappa, för att stoppa maskineriet i sommar. Dans är en boll som rullar, stoppar man den är man inte i rörelse längre.
0 svar so far ↓
Det finns inga kommentarer än...Sparka igång saker genom att fylla i formuläret nedan.