RIZE & Paris is burning

RIZE är en dokumentärfilm gjord av David LaChapelle. Det var en gång en snubbe som hette Tommy som bodde i South Central, LA:s ghetto. Han höll på med vad man kan kalla knarklangning i några år och hamnade i fängelse. Efter att han kom ut insåg han att han måste göra nytta för samhället, att det han sysslade med hitills inte har varit rätt.

Han skapade karaktären Tommy the Clown, en clown som uppträdde på olika födelsedagsfester och tillställningar. Han skapade en clowngrupp med barn och ungdomar i alla åldrar. Gruppen dansade och sjöng och underhöll på festerna. Krumping, en dansstil som var och fortfrande är stor i LA dominerar som dansstil under festerna.

Tommy såg till att ungdomarna inte gick med i de lokala gängen, och gick de inte till skolan fick de inte vara med på helgens tillställning. Mer och mer ungdomar ville vara med i Tommy the clowns crew, men han kunde inte ta emot fler. Han kunde bara ge dem rådet att starta egna crew. Så blev det. Crewen var mer koncentrerade på dansen och på att battla. Till slut blev det uppdelat mellan clowner och krumpers. Det karakteristiska för clownerna och krumparna var att de målade sina ansikten, var och en efter sin clown. Det var deras sätt att uttrycka sin gängtillhörighet. Gängen möts i battles, på basketplaner och på gatan.

Den här dokumentären är helt fantastisk, jag kan inget annat än att råda dig att se den. Man skrattar, man gråter och man passioneras av deras kamp och känslor. Alla mina stereotypa fördomar om hiphop-dans och dess könsroller välte och dog. Efter att ha sett filmen ställer man sig upp och krumpar, det är ofrånkomligt.

Så har vi också Paris is Burning. Det är en dokumentär om underklassen i New Yorks förort Harlem i slutet av 80-talet, skapad av Jennie Livingston. Här har en queer subkultur av fattiga latinoamerikaner och afroamerikaner skapats. Människorna möts tillsammans på vogue-baler, där de dansar Vogue-dans, en dans som man utför som att någon samtidigt fotar en. De klär ut sig till rika och mäktiga, går på catwalks och är rika och stora. Det är deras sätt att låtsas kunna vara den man vill vara, att få sina 15 min.

Under balerna är det tillåtet att vara det könet man vill, man får synas och höras. Det pågick battles om vilket ”hus” (läs crew) som skulle vinna i olika kategorier. Dessa grupper höll ihop och stöttade varandra i deras svåra liv utanför balerna. Några år senare gjorde Madonna en låt som heter Vogue och kopierade dansen som de dansade i sin video. Helt plötsligt blev Vogueing mainstream i USA. Subkulturen dog ut, de flesta som medverkade i dokumentären blev mördade av torskar eller dog i AIDS i början av 90-talet.

Dokumentären är helt fantastisk, den är 90 min lång och hela finns på Youtube. Nedan kan man se del ett av elva. Please, enjoy.

If you shoot an arrow, and it goes real high.. hooray for you

Dorian Corey
(Paris is burning)