Hurmuri-festivalen

Den 28-30 Mars var det festival i Outokumpu. Den heter Hurmuri och var från början en teaterfestival. Dansen i stan är rätt dominant, så det har långsamt övergått till en dansfestival. Men det är lite olika konstformer som visas. Alla föreställningar får högst vara 20 min, så det är en hel dag fylld med föreställningar. Oftast är det de som uppträder som också är publik. Det blir springande ut och in från scenen och småkaotiskt. Det är en väldigt mysig festival. En väldigt bra grej med den är att publiken får ett litet häfte och en penna. I häftet får man skriva en kommentar om varje uppträdande. Det är väldigt kul att få veta publikens kommentarer senare. Hurmuri betyder charmerande/charmör. Man får rösta fram den som är mest Hurmuri av uppträdandena.

Våran klass hade veckan innan haft clownworkshop med Pierre Seraphin. Så här ser han ut.

Det var en galet kul och utmanande workshop. Pierre hittade en clown i oss alla i klassen och beskrev den för oss. Sedan fick vi skapa ett clownsolo på 2 min, som dök upp mellan alla uppträdanden. Det blev 15 clownsolon där var och en i min klass visade upp våran egen clown.

Pierre berättade för mig att min clown är väldigt känslomässig. Den skrattar och gråter samtidigt. Den ber också till högre makter för att klara sig på scenen. Den är väldigt söt och levande.

Mitt solo bestod av att jag blygt klev in med en fjärrkontroll i handen. Så zappade jag runt med fjärrkontrollen och låtsades att publiken var en stor tv-skärm. Clowner är rätt dumma förstår du. Solot slutar med att jag råkar slå på en skräckfilm och kan inte stänga av den, så jag försöker gå ut samtidigt somjag försöker trycka på off-knappen. Så här ser min clown ut. Jag döpte den till Russian Rocket.

Dessutom hade vår teatergrupp Outokumpu International Theater premiär för vår lilla pjäs Näsan skriven av Nikolaj Gogol. Det är en absurd fysisk teater-pjäs med massor av rekvisita och starka karaktärer. Vi är sex skådespelare och vår regissör heter Reeta Tuoresmäki. Publiken gilalde den, det hände så mycket och var helt galet, samtidigt levererat med en stor portion humor. Här är bilden från uppträdandet, med mig, Maria Elste, Antti Marjakangas, Janick Detcheverry och Olle Söderström:

De jättefina fotona är tagna av Jari Turpeinen.

Nu ska jag in i danssalen igen och jobba med solot. Det går inte bra just nu.